Fredag, 9 April, 2010
Jag har belyst frågan tidigare på bloggen. Men vill ändå lägga ut hela ledaren från veckans tidning där jag fördjupat mig ytterligare:
Branschen utvecklas.
Modernare avtal, attityder och arbetssätt.
Men när prefabricerade väggelement släcker liv går det inte att prata om att byggandet effektiviseras.
Jag var så uppe i annat – byggmässa, arrangemang kring Årets byggchef och diskussioner om energieffektivisering – att jag först registrerade dödsfallen som vilka nyhetshändelser som helst.
Men medan jag och andra branschjournalister smilade, pratade strunt och snattade kolor i montrarna på mässan Nordbygg dog tre män på svenska byggen.
Det är inte bara tre streck i statistiken. Utan tre män med namn. Med kolleger. Och med anhöriga. Män som inte kom hem utan fick sätta livet till på sina arbetsplatser.
Mats Hultgren på Svensk Byggtjänst var först att ta upp det. Han pekade även på andra problem i byggbranschen. Och de är inte svåra att hitta. På sidan 6 kan ni läsa om redaktören som fick en sten genom rutan. Och på tv kan ni följa Fuskbyggarna.
Samtidigt som mycket händer kan jag konstatera att branschen nog aldrig haft så dåligt rykte som i dag.
För några år sedan var Byggnadsarbetareförbundet branschens skamfläck, enligt nån slags summering av medieexponeringen i samband med Vaxholmskonflikten. Nu har fokus flyttats mot företagen. Tak rasar, hus möglar och hantverkare fuskar.
Enda sättet att ändra mediebilden är att ändra verkligheten. Att bygga bättre och uppträda justare.
För det hjälper föga att parterna kommer överens om nya kollektivavtal eller att branschen jobbar med ID-projekt mot svartjobb om allt det andra finns kvar.
Som om det inte vore nog med elände… Under tiden jag skriver denna ledare tar jag del av tidningen Betongs enkät som visar att 30 procent av de tillfrågade i branschen tycker det är okej med porr på jobbet. Jag har kampanjat mot macho-attityden i branschen som leder till att kvinnor och män inte har samma chans att jobba och göra karriär. Frågan är vad macho-attityden gör för olycksrisken. Oavsett det måste attityderna förändras.
Jag skrev i förra ledaren att nya chefer med nya synsätt inger hopp om en förändring. Och efter att ha stått på scenen på Nordbygg och hyllat Årets byggchef, Konstantin Spinos på Veidekke, har jag inga skäl att ändra mig.
Men först måste vi se till att människor kommer hem levande från sina arbetsplatser. Först därefter kan vi prata om att utveckla byggandet.
Det är för tidigt att gå in på orsaker till dödsolyckorna. Men jag hoppas att polisen, Arbetsmiljöverket och företagen lägger ordentligt med resurser för att finna förklaringar. Vi måste ha en nollvision för olyckor på arbetsplatser.
Inga fler svarta veckor i år, tack.
Torsdag, 28 Januari, 2010
En konstruktör får dras med sitt misstag resten av livet efter Kistaraset. Men det är inget emot vad de anhöriga tvingas leva med.
I juridiska efterspelet lämnar tingsrättens dom oss med många frågor. Därför är det bara att hoppas på ett överklagande.
Det skriver jag i veckans ledare i Byggvärlden. Nu kan texten även läsas här på bloggen:
Som jag konstaterat i tidigare ledare så lever många byggchefer med risken att åtalas om säkerheten brister. Oftast handlar det om slarv med fallskydd och liknande. Men här handlar det om att någon gjort ett så allvarligt misstag i sin yrkesutövning att det anses brottsligt.
Enligt åklagaren är det första gången en enskild konstruktör fälls för arbetsmiljöbrott. Hon försvarade sig med att det inte var en tillverkningsritning utan endast en förhandskopia och att hennes underordnade la in ett fiktivt, för lågt, värde på balken. Den var bara sju millimeter i livet och saknade livavstyvningar.
Många i branschen förvånas över att ingen av konstruktörens chefer fälls. Men enligt tingsrätten hade inte avdelningschefen, som dessutom var projektsamordnare, ansvar för att egenkontroll och sidomanskontroll utfördes.
Så varför fälls konstruktören? Tingsrätten konstaterar att hennes agerande, enligt hennes egna uppgifter, innefattar ett antal misstag och försummelser.
Hon borde angivit ett grövre mått, även om värdet var fiktivt, och hon borde angivit tydligt för balktillverkaren att det inte var en tillverkningsritning.
Ingen enskild mer än konstruktören fälls. Men tingsrätten finner Cremona skyldigt att betala 1,5 miljon i företagsbot. Rätten konstaterar att företagets organisation brustit.
Precis som rätten tycker jag att Cremona borde haft ett kontrollsystem som gjort att man upptäckt att balken var för klen. Och jag tycker att fler under vägen borde insett att balken var för klen. Sådana här händelser får inte inträffa – även om konstruktionsfirmor gör fel. Och i andra, liknande fall har Cremonas missar upptäckts i tid.
Domen i sig är så principiellt intressant att det vore bra om den överklagades så fallet prövas i högre instans. Det finns till exempel ett resonemang om brist på fallskydd. Enligt domen har Rukkis arbetsledare varit oaktsam – men frias ändå. Här skulle Hovrätten kunna förtydliga om tingsrätten är rätt ute.
Jag hoppas också att de utredningar som görs kring Kista-olyckan kommer branschen till del för det finns att lära. Och de som säger sig sitta inne med dessa kunskaper bör sjunga ut.
Fredag, 15 Januari, 2010
En enskild konstruktör på Cremona döms för arbetsmiljöbrott efter Kistaraset. Du kan läsa mer om domen på byggvarlden.se.
Men övriga åtalade friades.
Ingen av hennes chefer bär juridiskt ansvar för det inträffade och ingen annan på bygget. Mina källor, precis som en del läsarkommentarer, tycker att alla med byggkompetens borde upptäckt att balken var för smal.
Men här anser alltså rätten att konstruktören är den enda som ska straffas för raset som kostade ett människoliv. Det är en fruktansvärd börda för konstruktören. Jag antar att både konstruktören och åklagaren överklagar.
Cremona dämdes däremot till företagsbot om 1,5 miljon kronor. Övriga företag och åtalade friades.
**
För övrigt är det fredag. Med kaffe, krans – och konteringskurs! Trevlig helg på er. Och lycka till säger vi till vår praktikant Martin Karlsson som gör sin sista dag här.
